Resiliens är en term som många av oss känner till och som vanligtvis används för att beskriva en individs förmåga att ta sig igenom utmaningar och förändringar. Men liksom många psykologiska termer som tar sig in i det allmänna medvetandet, finns det en tendens att det missbrukas eller tolkas på många olika sätt. I den psykologiska litteraturen har man hänvisat till termen som bland annat ”tålighet”, ”mental styrka”, ”emotionell resiliens” och ”emotionell flexibilitet”.
Detta har lett till en rad definitioner och konceptualiseringar. Som med allt annat kan definitionen ha en betydande inverkan på hur vi ser på något, och ännu viktigare – vilket värde det ger individen. En definition som inkorporerar flera modeller är att reiliens är ”en individs förmåga att positivt anpassa sig till press, motgångar, utmaningar och förändringar för att optimera prestation och bibehålla välbefinnande.”
Det finns stort stöd i forskningen som pekar på värdet av resiliens på arbetsplatsen i förhållande till ett antal arbetsprestationer. På kort sikt hjälper resiliens oss att ta oss igenom motgångar, utmaningar och förändringar. Forskning har visat att resiliens fungerar som en buffert mot upplevelsen av stress och utbrändhet. Utbrändhet definieras som fysisk och känslomässig utmattning på grund av för hög stress, vilket leder till trötthet, närhet till ilska och mottaglighet för sjukdom.
Personer med god resiliens är sannolikt mer kreativa, kan anpassa sig till förändringar och fortsätta trots motgångar. Ett beteende som leder till bättre prestationer på en arbetsplats som står under snabb förändring. Det finns en direkt koppling mellan resiliens och bättre prestation på arbetsplatsen, i det militära, idrott och utbildning. Det har också visat sig ha en positiv inverkan på andra variabler, inklusive engagemang, engagemang för organisationen, glädje på arbetsplatsen, arbetstillfredsställelse och välbefinnande.
Forskning visar att det går att utveckla resiliens på arbetsplatsen. Men för att utveckla resiliens måste vi erkänna att resiliens både är en psykologisk resurs och en uppsättning psykologiska strategier som vi kan använda när vi hanterar utmanande situationer.
Detta belyser två kritiska aspekter av hur vi utvecklar vår resiliens . Om vi erkänner att resiliens är en resurs, belyser det behovet av att utveckla resiliens genom att ta oss tiden att återhämta och stärka oss själva när vi kan. Genom att acceptera att resiliens också är en uppsättning psykologiska strategier kan vi använda dem för att öka kapaciteten till resiliens som resurs och arbeta med denna färdighet. Genom att använda oss av resiliensstrategier, till exempel att omvärdera och reflektera över våra erfarenheter kan det hjälpa till att optimera vår förmåga att ta oss igenom negativa upplevelser och använda dem för att lära och växa.
Individer kan utveckla sin egen resiliens på många olika sätt. De som vill utveckla och förbättra sin resiliens kan överväga följande:
Ge dig själv rätten att återhämta dig. Om du bara fortsätter att köra på är du inte resilient, du överlever bara. Även när du tror att du inte har tid att göra det, ska du ta dig tid, eftersom återhämtning är avgörande för att utvecklas. Du måste ge dig själv möjlighet att anpassa dig och återhämta dig, så att du kan hantera de utmaningar som ligger framför dig.
Förstå hur du är resilient. Det finns ett antal tekniker och metoder som kan användas för att förbättra din resiliens. Varje individ har olika preferenser, styrkor och motivationer. Därför måste du identifiera vilka tekniker som fungerar för dig. Om du förstår hur du är resilient kan du fokusera på de tekniker som har störst inverkan på din utveckling.
Använd fokuserad ansträngning. Enbart talang skapar inte framgång och inte heller sker förändring utan samordnad ansträngning. Därför – trots att resiliens är något som kan utvecklas – är det inte något som sker passivt, det är något som kräver tid, ansträngning och personliga resurser. Denna ansträngning av att bli mer resilient kan potentiellt skapa nya neurala banor som hjälper oss att utvecklas och som med tiden kan bli användbara vanor.
Forskning har visat att en individs resiliens och välbefinnande är direkt relaterade. Individer som är mer resilienta har större chans att känna välbefinnande. Utveckling av resiliens genom utbildning har därför använts framgångsrikt i många organisationer för att hjälpa till att upprätthålla och utveckla välbefinnande. De psykologiska strategier som ligger till grund för vår resiliens har visat sig öka psykologiskt välbefinnandet.
Forskning visar att resiliens kan förbättras hos individer och att utbildning är ett effektivt sätt att utveckla resiliens på arbetsplatsen. Faktum är att en genomgång av 268 studier visar att utbildning inom resiliens har en övergripande betydande effekt på utvecklingen av resiliens (Liu et al, 2020).
Emellertid är medarbetarnas utbildning inom resiliens bara effektiv om den implementeras och används på rätt sätt. Därför finns det en rad funktioner som kan påverka dess effektivitet, inklusive hur utbildningens upplägg, kvaliteten på hur den tillhandahålls, individens motivation och organisationens engagemang i att stödja medarbetarens utveckling. Resilienscoachning har visat sig vara den mest effektiva formen av resiliensutbildning, med seminarier som hålls av experter som den näst mest effektiva.
Precis som marknadskrafter och strategi är avgörande för en organisations framgång, är det i grunden individer som verkligen gör skillnaden. En organisations förmåga att överleva, anpassa sig, återhämta sig eller frodas beror på modet, kreativiteten och styrkan hos resilienta medarbetare som arbetar tillsammans för att skapa effektiva organisationer. Forskare har upprepade gånger visat på fördelarna med resiliens. Studierna visar att resilienta medarbetare presterar bättre på jobbet, upplever större arbetsengagemang och är mer öppna för lärande (Malik & Garg, 2017).
De åtgärder som en organisation kan vidta för att hjälpa medarbetare att utveckla resiliens beror på syftet med initiativet och vad organisationen vill uppnå. Nedan finns några praktiska steg som är vanliga när man utformar ett utvecklingsprogram för resiliens:
Vanligtvis använder organisationer två breda metoder för att implementera ett utbildningsprogram för resiliens:
