Utmaning
Mellan 2010 och 2012 har incidentfrekvenserna för arbetsolyckor som är så svåra att de måste rapporteras in till Arbetsmiljöverket (som heter OSHA i USA) i stort sett legat på samma nivå, med en minskning på mindre än 3 % under den tidsperioden. Dessutom var mer än hälften av de 3 miljoner rapporterbara fallen i den privata branschen av allvarligare karaktär som omfattade frånvaro från jobbet i en eller flera dagar, tillfällig förflyttning till en annan tjänst eller begränsad förmåga att utföra de normala arbetsuppgifterna, enligt DOL.1 Under 2012 inträffade dessa med en frekvens av 1,8 fall per 100 heltidsanställda, en statistiskt oförändrad siffra sedan 2009. Traditionella säkerhetsinitiativ som fokuserar på utbildning, riktlinjer och tekniska förbättringar har viss effekt men de räcker inte om ert slutliga mål är noll skador på arbetsplatsen (Zero Harm).
En kritisk brist som uppstår vid säkerhetsinitiativ är att man närmar sig säkerhet ur ett tekniskt perspektiv, snarare än ur ett personligt sådant. Ingen ställer den enkla frågan som är: ”Oavsett utbildning, är vissa individer naturligt mer säkerhetsmedvetna än andra? Och i så fall, varför?” Intuitivt vet vi att svaret är ja! Ändå, och detta är ännu viktigare: nu finns det vetenskapliga data som visar hur otroligt olika individer är när det gäller de psykologiska egenskaperna. Dessa kallas för SafetyDNA, något som har en nära relation till exponering och beteenden som är i riskzonen. Genom att förstå ens eget SafetyDNA blir individer proaktiva vad gäller att minska risken för skador.