6 kärnbeteenden som hjälper oss att omfamna mångfalden

Av Ali Shalfrooshan, chef för International Assessment R&D

Under det senaste året har vi sett att Black Lives Matter-rörelsen återigen fått en framskjuten plats, detta på grund av extremt tragiska omständigheter. Rörelsen har blivit global och det har förekommit protester på tusentals platser, från Los Angeles till Seoul. De här händelserna har belyst problem med orättvisa i själva grunden för vårt samhälle, och inspirerat många människor oberoende av trosuppfattning, hudfärg och nation att agera, kommentera, diskutera och fundera på dessa mycket svåra frågor direkt.

Dessa samtal och diskussioner har förstås varit utmanande, givet komplexiteten i denna så känsliga fråga. Sociala medieplattformar har blivit ett epicentrum för många av dessa passionerade diskussioner. 

Trots detta tillstår de flesta att det finns ett behov av att inventera och omvärdera hur vårt samhälle hanterar sådana frågor. På grund av dess betydelse kräver den här utmaningen grundläggande förändringar av våra institutioner, exempelvis utbildningssystemet och hur samhället styrs. Vissa av de här utmaningarna är så betydande att vi som individer ibland känner att de är oöverstigliga. Men vi har alla makten att förändras. I tider när saker och ting verkar vara helt bortom kontroll hjälper det ibland att bli påmind om vad vi personligen kan påverka – vilket är våra egna handlingar. 

En av de viktigaste känslomässiga faktorerna hos denna fråga är att den återspeglas på oss alla, vilket inte alltid är en bekväm upplevelse. Men i likhet med allt som är värt att göra finns det vanligtvis en central svårighetskomponent. Specifikt väcker de problem vi står inför som samhälle frågan om fördomarnas systemiska natur.  

Hjärnan och omedvetna fördomar 

Vi är alla omgivna av fördomar, oavsett kön, sexuell läggning, socioekonomisk status, åsikt eller etnicitet. Alla av oss har – i större eller mindre utsträckning – både ägnat oss åt någon form av fördomar eller medierat fördomar mot någon annan. Dessa fördomar är i de flesta fall inte en representation av en illvillig övertygelse, de är bara en funktion av hur våra hjärnor omedvetet och medvetet bearbetar information och hur vi internaliserar de samhällsnormer vi har exponerats för.  

Den mänskliga hjärnan är otrolig. Den är kapabel till 1 016 processer per sekund, och enligt University of Southern California genererar den genomsnittliga hjärnan 70 000 tankar per dag. Detta belyser den mängd processer och tankar som våra hjärnor måste hantera när de fattar beslut där psykologer, som en konsekvens, antyder att en rad kognitiva strategier som kallas heuristik används för att hantera detta.  

Heuristiken är ganska omfattande och kan täcka en rad kognitiva processer. Det finns så många olika tumregler som vår hjärna använder sig av (igenkänningsheuristik, tillgänglighetsheuristik, social heuristik osv.). Vi förstår ännu inte fullt ut hur heuristik uttryckligen visar sig som fördomar. Ändå erbjuder de en del av förklaringen till att fördomar är något som våra hjärnor gör, trots att våra avsikter vanligtvis är välmenande och inkluderande.  

I slutändan är den goda nyheten den att så länge vi är öppna för att acceptera att fördomar är en del av hur vår hjärna fungerar, kan vi ta de första stegen till att ta itu med de grundläggande problemen. Genom att acceptera att vi kan ha fördomar kan vi bättre ifrågasätta oss själva och försöka fundera på hur vi proaktivt kan förbättra saker och ting. Nästa – och ännu viktigare – steg är att vi är öppna för att ta itu med hur vissa av dessa fördomar kan manifesteras och se till att detta inte påverkar våra handlingar.

Baserat på vår egen forskning finns det en uppsättning beteenden som vi alla kan använda tillsammans med andra och som potentiellt kan kompensera och mildra en del av dessa omedvetna tankar vi har. Genom att utveckla och förbättra dessa beteenden är det mer sannolikt att vi lär oss, växer och förstår människor.  

Lösningen finns i vårt beteende

För några år sedan anlitades jag och mina kollegor av en stor organisation inom den offentliga sektorn för att identifiera de beteenden som låg till grund för en individs förmåga att arbeta rättvist, respektfullt och att samarbeta med alla slags människor oavsett hur mycket eller lite de skiljer sig från dem. Syftet med detta projekt var att direkt ta itu med problem som rör ojämlikhet och utanförskap, genom att förbättra vår förståelse av ett begrepp som kallas “interkulturell kompetens”.    

Forskningen fokuserade inte bara på skillnader relaterade till enbart etnicitet, den speglade alla områden där vi som människor kan vara olika, vare sig det handlar om våra åsikter, sexualitet, kön, funktionshinder eller ekonomisk status, för att nämna några. Under de senaste århundradena har vi sett all slags mångfald, vilket har resulterat i slitningar och förbittring. Men den här slitningen har aldrig varit mer synlig än med sociala medier. Det som är särskilt ironiskt är att det aldrig har funnits fler bevis på värdet av skillnader, där organisationer som omfamnar mångfald har visat sig stödja bättre beslutsfattande, innovation och engagemang hos anställda. 

För att förstå detta problem mer grundligt genomförde vi en rad omfattande intervjuer med över 20 olika ledare och chefer, med hjälp av två separata metoder: “Critical Incident Technique” och “Repertory Grid Technique.” Med hjälp av dessa metoder ombads intervjupersonerna att jämföra och kontrastera effektiva och ineffektiva individer i förhållande till kulturell kompetens, vilket gjorde det möjligt för oss att göra en djupdykning i frågan, med totalt 245 separata beteenden som identifierades genom hela studien. Enkät- och prestationsdata samlades också in från ett urval av 296 chefer och anställda för att hjälpa till att validera modellen.  
Med hjälp av dessa data och sammanställd information identifierades en modell med sex kärnbeteenden. Genom att visa dessa beteenden mer regelbundet kommer vi att ha bättre förutsättningar att arbeta med andra mer effektivt och kunna lära av andra som skiljer sig från oss.

• Empati: Förstår och visar lyhördhet inför andras perspektiv, åsikter och bekymmer, oavsett deras bakgrund. 
• Relationsbyggande: Bygger effektivt relationer med människor från ett brett spektrum av olika bakgrunder, skapar relationer och tillit. 
• Öppenhet: Är tolerant och icke-dömande i umgänge med andra, undviker antaganden och förutfattade meningar, behandlar varje individ och situation separat. 
• Motståndskraft: Är trygga och motståndskraftiga, förblir lugna, samlade och kontrollerade i sina svar. 
• Flexibilitet: Anpassar metoder till olika individer, identifierar lösningar utifrån deras specifika behov och bakgrund.
• Inriktning mot lärande: Strävar efter att lära och utvecklas, tar steg för att fylla luckor när det gäller kompetens och kunskap (t.ex. i relation till olika kulturer och samhällen), och är öppen för nya erfarenheter och ny information.

Jag anser att dessa nyckelkomponenter är nyttiga att reflektera över, i synnerhet just nu, eftersom de hjälper till att styra mitt eget beteende och se till att jag agerar på ett sätt som stämmer överens med mina värderingar. För vår styrka ligger i våra olikheter, inte i våra likheter.

Under de kommande veckorna kommer jag att dela med mig mer detaljerat om hur vart och ett av dessa beteenden kan utvecklas och hur vi kan använda dem för att säkerställa att vi arbetar tillsammans mer effektivt.